En vecka och några dagar.
Tanken att det är nästa lördag som är beräknad förlossningsdag gör mig aningen nervös. Har visserligen en känska i kroppen att jag kommer gå över tiden, men ändå att ha ett datum som tickar framåt är skrämmande... nästa lördag!
Den 29 November är "Melvin" beräknad, min kusins födelsedag, och vi är beredda. Det känns så, att vi är redo att ta oss till en liten, men när han väl finns här kommer kanske paniken. Det är vårt nya liv, det är dagen då den ständiga oron över ens barn börjar och den kommer inte försvinna så länge man lever. Katterna, hur kommer de att reagera? Higgins vet vi kommer vara hypernervös och gömma sig, Grålle tar det nog med ro, och det gör nog gamlingarna med. Men uppmärksamheten de får dagligen, kvällarna i knäet när vi kollar tv .. den kommer ju ändras, tror jag iallafall?!. Jag vet ju inte, man vet ju inget alls mer än att det snart kommer vara en liten till i familjen...
Oh Malin det är så spännande! Så många känslor som väcks när den lille har tittat ut, man kan inte ens föreställa sig det. Känslorna bara väller fram. Det är underbart!
Hoppas allt går bra för er! Kramizar från oss.