.. vän, sambo, mamma och matte ..

Dagen som jag fasat för i många år är nog här nu. Skrållan har varit förkyld men tillfrisknade, men nu är det tillbaka igen. Hon vill inte äta pga snuvan, men det måste hon för att kunna ta sin medicin. Slutar med att hon kräker upp tabletten igen ...

Idag har hon varit slö, men inte så konstigt om hon inte får i sig tillräckligt med mat. Men nu har jag tvångsmatat henne med foder från djursjukhuset, och det går långsamt men näring får hon iallafall i sig.
Veterinären var här i måndags och vi tog blodprov för att se hur det står till med min lilla dam. Än har proverna inte kommit men jag känner på mig att nu är det dags för dagen jag aldrig ville skulle komma.


Min Skrållan... hon har varit min trognaste vän i 20 år. Jag kan inte tänka mig ett liv utan henne. Vem ska skrika förvirrat i hallen när hon är borta? Vem ska försöka bita gästerna utan tänder? Vem ska ligga kloss intill mig på nätterna? Vem ska stå och skrika vid glasdörren och försöka kolla igenom den?  Näää.. hon får inte lämna mig, vi har så många år kvar tillsammans!