Mycket vabbande...

Veckorna har gått och vi har haft en sjuk liten kille... igen.. =( Magen har varot uppblåst och han har inte kunnat behålla ngt alls. Efter några dagar där han från och till fick behålla sin mat åkte vi till akuten i Lund, vi kände att det inte gick att vänta längre. Efter flertal läkare hade kollat på honom och var på väg att be oss åka hem eftersom "Melvin är så pigg och glad unge" kräkte han upp i min famn. Allt vi fått i honom under tiden vi varit där kom upp igen på bara några sekunder. Läkaren var i rummet och insåg snabbt att detta inte var hållbart. Vi fick snabbt ett nytt rum, Melvin fick dropp och Franz fick stanna över natten.

 

De röntgade honom två ggr för att utesluta att det satt något i tarmarna, och efter ytterligare några timmar in på nästa dag var han väldigt pigg och något bättre. Vällingen fick han behålla, och nu var det endast det som gällde.
Majsvälling morgon,middag, kväll och även alla mellanm,ål. Men han drack och det gjorde han med god aptit.
Efter ca 7 dagar bärjade vi med lite yoghurt och annan mat, och han fick behålla det. Magen hade gått ner men ibland fanns tendensen att det skulle svullna upp igen. Prover togs och vi väntar bara på resultatet och en remiss till annan läkare.

 

Men för att det gick så bra med maten så fick han feber istället. Torsdag kväll visade tempen över 39 grader och den höll i sig så i flera dagar. Vi varvade alvedon och ipren vart 4:e timme för att hålla den nere, men så trött och hängig vår lilla son var. Han orkade inget, bara sov och åt väldigt lite. Inte nog med att han tredan tappat i vikt och längd, nu blev det ännu värre.. =(

Idag, tisdag 20 april var han äntligen feberfri!! Känns så underbart att få se sin son le igen, skratta och dansa som han inte orkat nu på 3 veckor. Hoppas nu han får hålla sig frisk en liten tid iallafall!!

Men nu har en annan sak lagt sig som ett svart moln ovanför mig. Rudolf blir bara värre och värre med sin syn och jag känner att det är dags för honom att få somna in. Gör så ont i mig, klarar inte av att förlora båda inom så kort tid. Mina älsklingar och bästa vänner, haft dem i nästan hela mitt liv... =(


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback