Väntar på samtalet!
En sak jag nu kan bärja se fram emot är resan vi bokat. Har inte tänkt på den så mycket eftersom jag egentligen lovat mig själv att INTE resa så länge Skrållan var i livet. För skulle ngt hända henne när jag är borta skulle jag aldrig förlåta mig själv. Hon är gammal och jag kan faktiskt vänta ngt år att resa, jag menar... Men nu behöver jag inte tänka på det längre, utan nu kan jag istället njuta lite av att vi snart är bland sol och värme...
Lyssnar lite på Spotify, sist var när jag och lollisen mös den sista veckan. Men tanten tittade surt på mig, så jag stängde den igen.. hon var en bestämd dam som skulle ha det lugnt och tyst omkring sig..=) Suck.. jag älskar denna katten så fruktansvärt mycket, har verkligen förlorat min bästa vän ...
Nu är Melvin hos mormor så dags för mig att ta tag i sakerna här hemma innan det är dags att bege mig iväg...
Ytterligare en dag har gått...
Kommer bli definitivt när jag hämtat hennes aska hos Anna-Karin för att sedan begrava henne själv. Då kommer det nog bli lättare att förstå att hon verkligen är borta.
Rudolf har tagit det riktigt hårt, han är inte sig själv. Vi kan hitta honom när han kallar på henne, bara sitter där och lixom väntar på att hon ska komma. Tror att de två följde varann rätt bra, de var ett bra team tillsammans... =(
På tal om Rudolf.. jag ska gå och hämta honom, han bara försvann efter frukosten.. det brukar han aldrig göra.. =(
Saknaden är enorm!
Helgen blev inte som jag hade planerat. I min planering skulle jag och Skrållan mysa hela helgen, vår sista helg tillsammans, innan jag lät henne somna in på måndag. Men Skrållan ville annat, hon visade mig igår att hon hade andra planer. Nu var hon trött och ville somna in.
Efter att hon fick en hostattack så fick hon lite svårare att andas. Jag insåg snabbt att detta inte var ngt bra utan ringde veterinären som direkt satte sig i sin bil och kom hit. Underbara Anna-karin! Och hon bekräftade det jag trodde, att Skrållan nu hade svårare att andas så det var dags att låta henne få somna in.
Jag tände lite ljus och vi placerade oss i soffan, Skrållans favoritplats. Hon fick först en lugnande spruta och jag märkte direkt att hon slappnade av, och redan då kändes det som ett bra beslut. Efter en liten stund fick hon nästa spruta och det var då jag tog upp henne i min famn. La henne mot min bröstkorg som jag brukar göra när vi kelar, och hon spann för fullt. Sakta kände jag att hon slappnade av mer och mer. Hon var så mysig, så mjuk och go.. min älskade Lollipop! Borrade in min näsa i hennes nacke, pälsen är så mjuk och mysig just där. Och så satt jag ett bra tag innan jag släppte henne. Detta var sista gången jag fick hålla i henne, tjejen som jag har haft i 20 år skulle nu lämna mig.
Skrållan för 14 dagar sedan när hon tiggde mat.. som hon alltid gjorde..=)
Alla var på plats hos henne, även kompisarna Rudolf och Higgins svansade runt henne och gav henne en nospuss då och då. Vi svepte in henne i filten hon alltid ligger på tog ett sista farväl av henne. Anna-Karin tog henne med sig för att ta henne till Sysav för kremering, askan kommer jag få tillbaka igen. Men Skrållan ska inte stanna här hemma hos oss, utan hon ska ha en egen liten plats ute på djurkyrkogården. Jag vill ha en plats att gå till, så jag kan besöka henne. Det är nu man önskar att man hade ett hus med trädgård..
Har precis tänt ett ljus för Skrållan och satt mig ner i soffan. Känner mig så vilsen men samtidigt väldigt lättad över att inte behöva oroa mig över henne längre. Nu mår hon bra och det är just det som är det viktigaste för mig. Tack och lov har jag mina andra tisar här, de ger mig så mycket. Samtidigt så vet jag att en dag händer detta dem oxå, tyvärr.. =(
Saknar henne enormt mycket ...
Sista bilden på min älskade Lollipop, tagen i torsdags..
Hon fick somna in 2010-02-19 kl 20:35 ...
Kommer bli en stor saknad!
Vill inte inse sanningen. Vill bara slå bort alla dumma tankar som just nu poppar upp hela tiden. Vill inte förlora min bästa vän. En massa "vill inte" men det är inget jag kan göra denna gången, jag kan bara stå och se på.
Paniken kommer fram så fort jag kommer hem, det är då allt blir så verkligt. Jag vet att en dag kommer inte vara som alla andra dagar, det kommer vara en jobbig dag. Denna jobbiga dag kommer nog förfölja mig väldigt länge.
Jag kan lätt säga att hon är mitt allt, min bästa vän och så mycket mer därtill. I många år har hon och jag följt varann överallt.. för det har varit vi! Hon och jag har varit ett! Men nu kommer hon inte vara vid min sida längre, hon kommer inte vara den som är där när jag vill ha tröst. Det är inte okey för mig, utan det gör fruktansvärt ont att bara tänka på det!
Jag sitter och tittar på henne varje minut jag är hemma.. hon är så vacker. Hennes stora ögon tittar tillbaka och hon undrar säkert varför jag gråter. Hon vet inget, hon vet inte alls vad som väntar henne och det gör att jag blir ännu mer ledsen. Hur ska jag kunna ta detta beslut??
Under 20 år har jag gett henne allt jag kan för att hon ska ha ett bra liv, och det har hon haft. Nu tar åldern ut sin rätt och hon mår inte bra, och det har jag insett. Nu är det jag som får ge henne sista vilan, hon ska få somna in och få må bra igen.
Skrållan kommer lämna ett enormt tomrum efter sig, det finns ingen katt som hon. Men jag måste släppa taget.. för hennes skull.
Fy fan vad det gör ont.. så jävla ont!
Snörvel och hostande
Veckan har gått snabbt, riktigt snabbt. Har inte hunnit med något alls förutom att jobba. Hade 2 dagar på HSB och det kändes så skönt, jag trivs riktigt bra och skulle kunna jobba där varje dag hela veckan lång. Men nu är det inte så, tyvärr. Istället får man ta långa djupa andetag när man kliver in på det andra jobbet.. jag vill verkligen inte!
Melvin har en redig dagisnäsa numera, den rinner stup i kvarten! Ingen feber, men lite hosta som börjar avta. Vet inte vem som smittat vem, jag Melvin eller Melin mig??!! Slem och snor är även min lilla vardag. Blir inte av med skiten, men med en liten grabb på dagis så är det väl så här det kommer vara några år framåt..??
Skrållan, min lilla prinsessa, blir inte bättre. Hon blir inte direkt sämre heller men jag känner att det är nog dags att låta henne få somna in medans hon fortfarande är så pass bra som hon är. Min lilla älskling, jag vill verkligen inte. Tänk om jag tar fel beslut, att hon egentligen inte är dålig utan bara gammal? Är så jävla rädd att jag gör fel, men samtidigt känner jag ju att det är ngt som inte stämmer. Jag känner ju min lilla älskling och den känslan jag har kan inte vara fel, ngt har ju gjort att jag reagerat.
Veterinären?? Jodå, vi är stammisar där och de hittar inget fel på lilla damen... inget alls...
Imorse blev det storstädning för mig, jag började röja rejält i lägenheten. Kände att det var dags, och bäst att göra det innan Melvin deckade efter maten. Planerna var ju sen att vara ute och leka med Melvin i snön, men det ville inte lillkillen. Att gå i sina skor och sin overall är inget poppis, han verkligen vägrar röra på sig! Men en liten runda blev det iallafall, i vagnen, och sen bar det av till jobb för mig. Måste jobba, klarar mig tyvärr inte på det andra jobbet.. =((
Foton kommer sen, har dem inte på jobb..
Nattis på er..
Svara rätt!
"Hej, mitt namn är Malin, vad kan jag hjälpa till med?" ... "Välkommen till HSB Malmö, det är Malin" ... " Taxi Skåne, det är Malin" ..
Hur många gånger tror ni jag svarar rätt??? Inte många...
.. och nu kom magsjukan!
Melvin var tillbaka på dagis nu i veckan men de ringde torsdag ef om att han var dålig i magen, maginfluensa. Halva dagiset är hemma för just det, så vi var inte förvånade. Franz körde och hämtade honom, och som vanligt ville han inte hem.. han hade ju det roligt.. =)
Jag var ledig fredag så det blev ej ngt VAB för mig, det räcker att jag var hemma 1,5 vecka förra gången! SÅ Melvin och jag hade en bra dag, busade och skojade, märkte inte alls av maginfluensan. Själv tror jag att det var sluttampen av kräksjukan som han hade, för nu idag är han i stort sett bra... nu är det bara hostan som han ska bli av med! =(
Jobbar natt igen, de ringde och jag känner att jag bara måste ha in lite extra pengar nu när jag vabbat så mycket. Lönen från det "nya" jobbet är ju bara ett skämt, och vab på det gör saken inte mycket bättre. Måste hitta ett nytt!
Fick iallafall gästspela på gamla jobbet nu i veckan, HSB behövde hjälp. Hur det kändes? Väldigt jobbigt men jag trivdes otroligt mycket! Det var mitt skrivbord, min dator, mina samtal och mina arbetskamrater. Jag har saknat det och det gör ont i mig att inte kunna vara där mer än 8 timmar/ vecka. Jag söker annat, väldigt mycket just nu, men jag har dubbla känslor när jag skickar iväg min ansökan .. får jag ett heltidsjobb måste jag släppa HSB helt..
Saknar min familj, har jobbat hela dagen och knappt sett dem. Vill hem nu! Hem och gå in till Melvin och bara titta på honom där han ligger och sover, han är underbar! Kan man älska någon så mycket? Trodde inte det var möjligt....