Kommer bli en stor saknad!
Vill inte inse sanningen. Vill bara slå bort alla dumma tankar som just nu poppar upp hela tiden. Vill inte förlora min bästa vän. En massa "vill inte" men det är inget jag kan göra denna gången, jag kan bara stå och se på.
Paniken kommer fram så fort jag kommer hem, det är då allt blir så verkligt. Jag vet att en dag kommer inte vara som alla andra dagar, det kommer vara en jobbig dag. Denna jobbiga dag kommer nog förfölja mig väldigt länge.
Jag kan lätt säga att hon är mitt allt, min bästa vän och så mycket mer därtill. I många år har hon och jag följt varann överallt.. för det har varit vi! Hon och jag har varit ett! Men nu kommer hon inte vara vid min sida längre, hon kommer inte vara den som är där när jag vill ha tröst. Det är inte okey för mig, utan det gör fruktansvärt ont att bara tänka på det!
Jag sitter och tittar på henne varje minut jag är hemma.. hon är så vacker. Hennes stora ögon tittar tillbaka och hon undrar säkert varför jag gråter. Hon vet inget, hon vet inte alls vad som väntar henne och det gör att jag blir ännu mer ledsen. Hur ska jag kunna ta detta beslut??
Under 20 år har jag gett henne allt jag kan för att hon ska ha ett bra liv, och det har hon haft. Nu tar åldern ut sin rätt och hon mår inte bra, och det har jag insett. Nu är det jag som får ge henne sista vilan, hon ska få somna in och få må bra igen.
Skrållan kommer lämna ett enormt tomrum efter sig, det finns ingen katt som hon. Men jag måste släppa taget.. för hennes skull.
Fy fan vad det gör ont.. så jävla ont!
Lollisen :-(
Stackars, stackars Malin. Jag vet precis hur det känns, men tänk ändå att du gör det med kattens bästa för ögonen! Det är en barmhärtighetsgest, kanske det bästa du kan göra för henne. Hon kommer att titta ner på dig från katthimlen och tacka dig för att hon slapp plågas mer...