.. vän, sambo, mamma och matte ..

Helgen blev inte som jag hade planerat. I min planering skulle jag och Skrållan mysa hela helgen, vår sista helg tillsammans, innan jag lät henne somna in på måndag. Men Skrållan ville annat, hon visade mig igår att hon hade andra planer. Nu var hon trött och ville somna in.

Efter att hon fick en hostattack så fick hon lite svårare att andas. Jag insåg snabbt att detta inte var ngt bra utan ringde veterinären som direkt satte sig i sin bil och kom hit. Underbara Anna-karin! Och hon bekräftade det jag trodde, att Skrållan nu hade svårare att andas så det var dags att låta henne få somna in.

Jag tände lite ljus och vi placerade oss i soffan, Skrållans favoritplats. Hon fick först en lugnande spruta och jag märkte direkt att hon slappnade av, och redan då kändes det som ett bra beslut. Efter en liten stund fick hon nästa spruta och det var då jag tog upp henne i min famn. La henne mot min bröstkorg som jag brukar göra när vi kelar, och hon spann för fullt. Sakta kände jag att hon slappnade av mer och mer. Hon var så mysig, så mjuk och go.. min älskade Lollipop! Borrade in min näsa i hennes nacke, pälsen är så mjuk och mysig just där. Och så satt jag ett bra tag innan jag släppte henne. Detta var sista gången jag fick hålla i henne, tjejen som jag har haft i 20 år skulle nu lämna mig.

 
Skrållan för 14 dagar sedan när hon tiggde mat.. som hon alltid gjorde..=)

Alla var på plats hos henne, även kompisarna Rudolf och Higgins svansade runt henne och gav henne en nospuss då och då. Vi svepte in henne i filten hon alltid ligger på tog ett sista farväl av henne. Anna-Karin tog henne med sig för att ta henne till Sysav för kremering, askan kommer jag få tillbaka igen. Men Skrållan ska inte stanna här hemma hos oss, utan hon ska ha en egen liten plats ute på djurkyrkogården. Jag vill ha en plats att gå till, så jag kan besöka henne. Det är nu man önskar att man hade ett hus med trädgård..

Har precis tänt ett ljus för Skrållan och satt mig ner i soffan. Känner mig så vilsen men samtidigt väldigt lättad över att inte behöva oroa mig över henne längre. Nu mår hon bra och det är just det som är det viktigaste för mig. Tack och lov har jag mina andra tisar här, de ger mig så mycket. Samtidigt så vet jag att en dag händer detta dem oxå, tyvärr.. =(

Saknar henne enormt mycket ...


Sista bilden på min älskade Lollipop, tagen i torsdags..
Hon fick somna in 2010-02-19 kl 20:35 ...