.. vän, sambo, mamma och matte ..

Sanningen är alltid jobbig och just nu måste jag erkänna att det är skönt att ha mycket att göra om dagarna. Att stressa runt på de olika jobben eller ha en förening som man hela tiden måste ordna saker i gör att jag inte hinner tänka på det som är jobbigt. Kanske fel att tycka det är skönt, men just nu har jag tyckt att det har varit underbart! Fram tills igår när jag och Rudolf gick och la oss, då kom alla tankar på Skrållan. Det bara brast för mig, och jag kände mig så fruktansvärd för att jag inte hade sörjt mer, som en riktigt dålig matte ....

Jag vet att det är tankar som inte stämmer, jag tänker på min Skrållan varje dag, hela tiden! Men jag har förträngt min sorg, det är så jag är, jag trycker tillbaka alla känslor som om allt är som det ska. Men allt är inte som det ska, verkligen inte. Min bästa vän kommer inte tillbaka... hur mycket jag än vill att hon ska komma trippandes i hallen så förblir det tomt, hon är borta. Hennes aska står kvar, jag har inte klarat av att titta i den... även det förtränger jag. Det är inte Skrållan.. inte min lollipop!




Sista bilden på lollan, kvällen innan hon fick somna in...