.. vän, sambo, mamma och matte ..

Är för tillfälligt jävligt ledsen över hur folk kan behandla djur så att de i slutändan får somna in hos veterinär. Just nu handlar det om en av föreningen katter, alla vår lilla Nalle. Eller han var inte så liten, utan en maffig hane.. så ståtlig och fin, som nu fick somna in hos veterinären efter att han blivit sjuk. Visst, de kan få en sjukdom som inte går att bota, absolut.. men i Nalles fall vet vi inte vad det kan vara. Han insjuknade för några månader sedan och efter några veterinärbesök kom de fram till lunginflammation. Han fick medicin och när jag efter ett par dagar hörde av mig till dem så var han på bättringsväg, bara lite smal men det skulle vi ändra på.

Igår kom han hem till ett tillfälligt stödhem då nuvarande skulle resa bort och hon ringde mig direkt. Han var fruktansvärt sjuk, svag och andades med munnen, alltså ordentligt sjuk. Eftersom jag inte kunde ta mig in till Malmö körde Lotta dit och kollade på honom, och de båda tog beslutet att köra honom till djursjukhuset. Veterinären såg att han hade inte långt kvar, och när de väl gav honom sprutan så tog det inte många sekunder.

Hela natten har jag vänt och vridigt på mig, tänkt och funderat på hur någon kan låta en katt bli så sjuk. Jag förstår det inte, blev hon hemmablind? Om man inte ser att djuret blir bättre, varför hör man då inte av sig till oss eller tar honom till veterinär själv? Jag förstår det inte!

Mina tankar är hos honom .. lilla Nalle.. och önskar att han inte har lidit alls den senaste tiden. Det gör mig olycklig, jag får inte gå runt och tänka på det. Men ingen vet, så jag ska inte spekulera i det.

Jag ska ringa stödhemmet idag, eller jag ska nog skriva FD stödhemmet, så fort jag kommer hem. KOmmer inte kunna ringa under dagen, kan inte sitta i lugn och ro och ptata just nu. Men fler katter kommer hon inte vara stödhem för, inte i vår förening ...

R.I.P Nalle