Fyra dagar gammal
Nu har vi, jag och Isabelle, varit hemma sedan fredag förmiddag. Efter PKU testet så ringde jag Franz som packade in sig själv och Melvin i bilen och kom och hämtade oss. Jag och Isabelle stod vid hissdörren och väntade på killarna och när dörren gick upp sken Melvin upp som en sol. Inte för att det var jag, hans mamma, som stod där utan bebisen var ju där. Han skulle pussa och klappa, mysa och helst bära henne själv. Så go.. min prins är så underbart go ( om man bortser från ALL trots ) !
Melvin kollar på Osse Pigg.. =)
Väl hemma har allt gått underbart bra, Melvin är inte mer svartsjuk än vanligt men vi låter honom vara delaktig i allt. Trotsen har blivit värre däremot men det kan vi inte göra så mycket åt, bara att acceptera och lida oss alla genom den.. =) Men vi har en väldigt sovande bebis, Isabelle äter, sover, ler, gör konstiga moves, sover igen.. och så går dagarna. Vi försöker hålla henne igång lite på kvällen så vi vet att hon sover längre på nätterna när vi sover.. men annars är hon ett sovande spädbarn! Så olikt Melvin! Han ville ju knappt sova den första månaden utan jag gick på knäna till sist. När vi väl fick in fasta rutiner, mat och sovtider så blev det bättre. Nu kämpar vi med att få se hennes ögon, jag vet fortfarande inte hur de ser ut! 
Gott att sova!
Och äter gör hon som en häst! Synd bara att det inte fungerar med min amning. Jag får smått panik när jag ska försöka, det har satt sig ordentligt i mig. Hon började sutta direkt, men hon tog inte alltid riktigt grepp utan fick inget i sig. Och alla som fött barn vet att efter 2 dygn sväller ens bröst, det är ju då den riktigta mjölkproduktionen börjar. Att de sväller menas med att det känns som om ngn hällt i cement i brösten istället för silikon! De blir stora och fullständigt stela så att sutta på dem är som att sutta på ett bowlingklot. Fullständigt omöjligt eller så går det om man inte har ngn känslel i brösten för den smärtan går inte att beskriva. Alltså... dag 2 och 3 kunde jag inte amma, det bara gick inte utan att jag föll ihop av smärta i brösten och i livmodern. Det ska ju vara så, att livmodern drar ihop sig, men jag får så fruktansvärt ont att jag inte kan stå rak lång på väldigt länge. Idag blev en sådan dag. Svullnaden i brösten börjar lägga sig och jag skulle se om det gick att amma Isabelle. Efter att hon fått bra tag i bröst ett gick vi äver till nummer två och försökte där.. inte lika bra, men det kom lite men till sist somnade hon. Som vanligt. Jag väckte henne och fick ge henne flaskan. Hann bara ut och ge henne till Franz när smärtan i livmoder och äggstock satte igång. Smärtan går inte att beskriva, kändes lite som om jag var tillbaka på förlossningen men utan smärtlindring. Till sist ringde jag Moppi som jobbat natt och bad henne köra in mig till Lund, smärtan ville inte avta. När hon väl var här var det mycket bättre men jag gav mig själv ordet på att nu är det slutammat för mig. Inte en dag till jag tar denna smärta, jag vägrar! 
Så imorgon är det jag som ringer BVC och ber dem om tabletter eller råd hur jag ska kunna bli av med produktionen utan att få mjölkstockning... Jag känner mig lättad efter mitt beslut ...