.. vän, sambo, mamma och matte ..

Har knappt hunnit sitta vid datorn dessa dagar, Melvin tar all vår tid just nu. Den lilla grabben har fått för sig att han inte vill sova på kvällarna, så det är skrik och riiiiktigt arga miner från det lilla livet. Både jag och sambon undrar hur han kan få ur sig vissa läten, och hur han orkar skrika så långa perioder.



Melvin vill vara vaken, se och höra vad som händer runt onkring. Han har fått smak på att "klättra" iväg ( ja, han är bara 3 veckor gammal) på pappas mage och då vill man ju inte missa det genom att sova. Hur dummar är vi föräldrar egentligen.. hallå!  Till sist somnar han, utmattad och genomsvettigl. Det han inte vet är att han föräldrar är lika utmattade och svettiga av att försöka få honom att sova. En riktig prövning just nu och ingen av oss är människor efter en kväll med honom...



Idag är det nyår och jag inser hur snabbt allt har gått. Vi stannar hemma och firar själv med mat och kanske en klunk vin ( mer hinner man inte ), Var bortbjudna, men efter denna veckan med Melvins sömnsvårigheter vill vi inte förstöra andras nyår med en galet skikande baby.. =(  Men vi är inte ledsna för det, fler nyår kommer och då kan vi vara med och fira med våra vänner....

Gott nytt år till er alla..

Kram

Melvins första jul! Underbart mysigt, det blev en lugn jul hemma hos syster och mamma.
Många klappar och riktigt god mat...



De första timmarna sov han bara, vi föräldrar var väldigt förvånade eftersom han inte brukar sova så många timmar i sträck. När väl maten dukades fram började lillherren fäkta med armarna och morna sig.. nu var han vaken!

  

Av mormor och moster fick han ett babygym, och vi har redan invigt det. Med tanke på att han redan "vill" krypa iväg så var detta en perfekt julklapp.... =)


.. japp, jag försöker krypa framåt...


.. men ngt stort och lila är ivägen!!

Allt har gått snabbt, myndigheter har skickat personnummer, BVC har ringt och gett oss datum för inskrivning... själv hinner jag inte komma ihåg vilken dag det är!! Skönt samtidigt att ngn håller koll på en, jag med mitt minne hade nog inte kommit ihåg hälften vi skulle göra för lilla Melvin.


.. på väg till BVC ..

I tisdags var vi på BVC , de vägde och skrev in vårt lilla liv i deras system. Nu finns han där och vi ska dit igen nu på måndag, han ska visst vägas igen. Vad han vägde? Jo.. tjockisen går upp som fasen i vikt, 4680 väger han nu... bra tyckte barnmorskan, och han ammar förstår jag!? Hmm.. där tog det roliga slut. Jo.. det gör han ju, både och,. men inte helt...
En lång utläggning om varför man ska amma och inte ge ersättning. Hmm.. vi vet det redan men lillgrabbem vill ju inte, det fungerar varannan gång. Han bara leker och sen somnar.. urhungrig och kinkig. Och jag tänker inte bråka med honom varje timme för att han ska äta, har gjort det nu i 2 veckor och det tar på mina krafter. Jag hinner inte sova eller vila eftersom Melvin inte sover, utan han ligger vaken pga att han är hungrig. Ett moment 22 ....
Nacke och rygg är starkt, han övar dagligen att ligga på mage och titta runt. 2 veckor och redan stabil.. =)

  

 

Rutinerna hemma börjar bli bättre, vi och Melvin utmanar varann för att till sist hitta ett sätt att mötas på. Varje dag händer nya saker som får oss att skratta, han är en jollrande liten kille som inte surar för mycket. Vi är lyckliga över hans lugna beteende, men visst har han humör när det gäller. Jodå, han kan bli arg och då är han riiiiiktigt arg.
Vet inte vem det kan brås på...*vissel*



Dags för maten.

Dagarna går och vi lär oss mer och mer om Melvin. Han är väldigt snäll och vi njuter av hans närvaro.. mer och mer. Visst, skrik och arga miner kommer dagligen men då är det ngt.. bajs i byxan, kissat flera liter eller kanske lite hungrig. Annars inget gnäll från honom, bara en mysig påg som stirrar på oss så fort han är vaken.. vår mysiga lilla påg..

I förrigår badade han för första gången, och det gick bättre än vi trott. Han bara låg där i det ljumma vattnet och njöt..



Idag var vi ute och gick, jag och lillen. En promenad ner till mitt jobb och hölsade på, så kul att se alla igen. Melvin fick många blickar på sig och många fina saker från mina arbetskamrater.. han tackar och bugar...


... nybadad Melvin och hans barnvakt ...



Sitter och skriver medans hans far försöker hålla honom vaken så vi kan ge honom en sista måltid innan nattning.. och det är en utmaning. Sover Melvin så sover han... =)

Nattis från oss

Sedan en vecka tillbaka har det hänt mycket i litt liv. Att skriva blogg dessa dagar var svårt, jag hade ingen ro i kroppen och kunde verkligen inte sitta still. Rastlöshet? Nä.. mer enorma värkar som inte ville avta eller bli starkare....

Söndagen en vecka tillbaka började värkarna på morgonen, de kom som hemska menssmärtor med lite mer än 10 minuters mellanrum. En enorm smärta som fick mig att inse vad som var på gång. Jag sov inte ordentligt den natten eller natten efter, utan vaknade ständigt till liv när varje värk började.


... min bästa vän hemma i soffan ...

Barnmorskan var inbokad i veckan trots övergången. Efter lite pill och koll kunde hon konstatera att jag var öppen en bit så något hade hänt. En bit närmare Melvin...
Längre in på dagen började värkarna bli mer intensiva och jag började klocka tiden. 6-8 minuter mellan, inte tillräckligt enligt förlossningen men vi skulle ändå ta en tur förbi och bli kollad. Efter några timmar var vi hemma igen med en del tabletter som jag skulle sova på. Tyvärr höll de inte i sig särskilt länge, utan två timmar senare var jag vaken igen av smärtorna som kom från magen, nu ännu värre än de någonsin varit.

Onsdag 10 december
Halv åtta ringde jag förlossningen, jag kunde inte stå emot smärtorna längre. Tack och lov fick jag komma in och nu insåg de allvaret med att jag inte orkade ha ont längre. Kl åtta var vi där, med väskor och allt och jag fick ett rum. Timmarna som gick från att vi skrevs in till Melvin tittade ut var långa och många. Fick två vänner inne på rummet, lustgas och petedrin. Utnyttjade dem till max, sög in vartenda liten suck av båda preparaten och utan dem hade jag inte orkat så länge. Efter 9,5 timme fick barnmorskan kalla in en annan barnmorska som fick lägga sig på min mage vid en värk. Två värkar och två knuffar och Melvin var ute! Hans mamma orkade inte längre utan somnade mellan varje värk, därför tog barnmorskan ett beslut att vi behövde lite hjälp. Jag var trött, riktigt trött.

  

Att få honom på magen var underbart, jag minns inte allt eftersom jag var så slutkörd. Men han tittade på mig, Melvin låg där och sa inte mycket.. min son!
Efter städning och omplåstring så fick jag gosa med honom, det lilla livet som under 9 månader funnits i min mage och gjort sig tillkänna då och då.

Melvin föddes 10/12-2008 kl 18:25, vägde 4280 och var 55 lång.



Fyra timmar efter förlossningen satt vi i vårt eget rum på patienthotellet. Bredvid oss låg det ett knyte, en liten kille som var vår och som vi skulle ge allt för. Vi studerade honom och insåg att det är nu det börjar, vårt jobb att se till att han har det bra. Som tack för att vi var bekymrade höll han oss vaken hela natten, vi fick sova i nästan 15 minuter. Men det var det värt...


.. endast 3 timmar gammal...

Efter 2 dagar åkte vi hem som 3 personer..

I fredags kväll hände det saker i bebbelitos värld, slemproppen gick och några små förvärkar kändes. Helgen har sedan bestått av detta, slempropp och ännu fler förvärkar. Men det blir inte mer, men nu känns det som om det iallafall händer ngt ..

Förvärkarna får mig att minnas hur det var att ha mensvärk! *ryser i hela kroppen* Jag hade extrem mensvärk som ung, kunde knappt röra mig och ibland stannade jag hemma från skolan. Det var pina för mig när det var dags för den röda veckan, och minnena kommer tillbaka som ett slag i ansiktet nu när förvärkarna kommer. Jag säger inget, bara sitter tyst och väntar på att de ska försvinna ... Usch.. hemska minnen!
Men detta har ju bara börjat, det kommer kännas MYCKET mer.. jag fasar men jag får tänka framåt istället, vi är närmare vår lilla Melvin!

Jag har försökt lägga upp små filmsnuttar, men det vill sig inte riktigt..
 Varför ska det vara så svårt? Och varför kan man inte hitta ngt under "help"?

... *mummlar för mig själv* ....

Det är så tyst här hemma. Ingen dement Skrållan som skriker i hallen, ingen Higgins som springer och pratar, ingen Rudolf som gapar som en tupp vid halv fem på morgonen. Bara Grålle och Salina som busar sitt stilla bus .. annars e det så tyst.

Och fan vad jag saknar dem, helt enormt mycket. Får mms och sms av deras extra matte dagligen och jag kan inte mer än att skratta åt mina små hårbollar, de är verkligen speciella.

Tack Cecilia för att du tar hand om dem medans vi väntar in deras lillebror....

 

Igår flyttade Higge, Skrållan och Rudolf hem till "Cecilias_Spa_och_ålderdomshem". Det är så tomt, det är så tyst.. bara Gråller och Salina som håller låda. Och det är inte mycket.. =(
Cecilia ska passa mina små bebbar en tid nu när vi väntar på dagen då Melvin ska komma, så slipper vi hålla på med kattpassning sen när det blir dags. Grålle och Salina tar syrran hand om, hon kommer vara här hos dem...




.. matte, nu får du sluta blixtra ..

Higge och jag tog en rejäl kelkväll innan vi åkte iväg med dem. Han och jag intog soffan och det var mycket snarkande och spinnande från denna gula fluff! Så go, så underbar.. =)
In i 3 olika burar och sedan till bilen. Higgins började direkt, han mjauade värre än 10 honkatter som löper! Jag LOVAR, det var sjukt vad han höll på. Och vem tror ni han fick med sig? Jo, Rudolf.. litet ynkligt mjau kom från hans lilla bur. Coolingen Skrållan låg som vanligt bara och kollade ut ur buren, härlig som hon är. Det är MIN katt det, min dam.. =)

Grålle har ju inte gillat läget, jag har ju kelat sönder katten så han till sist flydde under sängen. "Nä Matte, jag vill inte pussas mer nu".. men jag vill juueeee.. !!!




.. Grålle njuter på alla Higgins sovplatser..

Nu ska jag se om jag kan hitta julklappar, har verkligen ingen fantasi..

Kram på er...

Nu går det snabbt, en annan gravid väninna fick åka in till förlossningen tidigt imorse, och ut kom en pigg liten flicka! 
Nu väntar man ännu mera, har varit ute och gått, sprungit i trappor... finns väl bara ett sätt kvar att testa..*fniss*

Men en sak är iallafall säkert, det blir ett nytt decemberbarn.... =)