.. vän, sambo, mamma och matte ..

I snart 4 veckor har Melvin vägrat äta normalt, det är en kamp varje måltid. Och för varje dag blir det värre, han slår bort flaskan och skriker så högt han bara kan. Hungrig? japp, magen kurrar och han ber om mat men han vägrar ta ersättningen.
Vi som föräldrar har prövat allt, och jag menar verkligen allt! När han väl börjar äta har det kanske gått 2 timmar och efter ett par suttande så hör vi hur det börjar samlas slem i strupen, han slutar tvärt och skriker rakt ut!


.. gillar skarpt sin gåstol...

Från att ha sovit hela nätter har han börjat sova väldigt oroligt och t,.om vaknar flera ggr / natt. Vi fixar lite käk och ger honom i sömnen, han klunkar det i sig och fortsätter sova. Inte konstigt att han vaknar om nätterna, han äter ju inte ordentligt om dagarna så magen skriker på nätterna. Oftast äter han ca 150 ml/ måltid, nu får vi knappt i honom 100 ml så det är en hel del mindre mat om dagarna.... *suckar*
Tack och lov får vi i honom mat när han somnat, han suttar av ren reflex och det är baskemaj vår räddning.

  

Men jag orkar inte mer nu, vi föräldrar får inte sova och inte heller vår underbara son. Vi har varit som zombies i flera veckor nu, inget orkar vi utan varje ledig minut vi lyckats få Melvin att somna( oftast på tom mage) så sätter man sig i soffan och bara sitter.. =(  Det är jobbigt att mata, det som egentligen var en av de mysigaste stunderna vi hade tillsammans. Jag fasar för det.. vill inte, men jag måste..
Så idag ska jag till läkaren i Lund, nu får de hjälpa mig med slemmet som inte vill försvinna och i värsta fall ge mig nr till en läkare som är specialist på barn och matvanor.. för vi måste hitta tillbaka till denna mysiga stund..
( dagarna han var riktigt sjuk fick vi truga för att få i honom mat, och det är väl det han förknippar ersättningen med numera.. =( )

Dags för duschen, snart iväg..

Kramen