Ett leende betyder allt...

Dagarna går snabbt, man hinner inte mycket mer än vara med lillkillen. När han väl somnat för natten sätter man sig i soffan och kopplar av eller så fixar man det som man skulle försökt ordna under dagen.

Melvin mår bättre nu, han har knappt något slem kvar i halsen och näsan låter bättre. Maten däremot har inte blivit bra, han vill absolut inte äta när han ska utan han slår bort flaskan. Först trodde vi det var just flaskan han blivit hatisk mot eftersom vi tvingat i honom mat när han mått dåligt, men efter en hel del prövningar av olika saker har vi insett att det är ersättningen han inte vill ha. Troligen förknippar han denna med att han hade en jobbig tid när han var sjuk.
Så vi har fått testa lite annat, smaksatt välling och annan ersättning.. ibland fungerar det och ibland inte. Hur ska man göra, kan ju inte ge honom mycket annat. Gröt har vi börjat med och han ÄLSKAR det, men nu ratar han det med.. gah!!

    

Idag var det dop, vår lilla son döptes i Kirsebergskyrkan! Pirrigt och nervöst när klockorna började ringa. Faddrarna Camilla och Fredrik gjorde ett super jobb, och inte minst min kusin som var präst! Så underbart att ha ngn man känner, och jag hade aldrig kunnat tänka mig en annan präst.. aldrig!
Men klart fick vi i uppgift att läsa ur evangeliet och en tackbön.. men det var svårt. Svåra var inte att läsa inför sin släkt, jo.. kanske lite, utan mest att de starka orden tog så hårt att man var nära att gråta. Det var nära, fick stanna flera gånger....

 

   

Efter "festen" hade vi på en restaurang och det bjöds på buffe. Jättegod mat och de hade dukat upp riktigt fint! Melvin somnade direkt i vagnen efter att ha hälsat på alla och fått vara med på en heeeel del foton. Mingelbilderna blev fler och fler och det tackar vi Johan, Zara och Zelda för. Melvin hade sin egen paparazzi fotograf på plats ...  


.. the paparazzi...

  

Men nu är vi hemma, trötta som fasen och inväntar Melvins nattmat.. sen ska hela familjen sova. Har haft en underbar dag med vänner och familj, och alla kom med underbara presenter och önskningar! Vi kunde inte haft det bättre..
( .. ÄNNU FLER BILDER KOMMER SNART..)

Tack till er alla...

Kram



  
  


En vecka senare...

Förra veckan var en väldigt jobbig vecka. Melvin blev inte bättre efter sina 2 besök på barnakuten, han fortsatte att vägra äta. Det lilla vi fick i honom kräktes han upp igen och med det en hel del slem.
På fredagen ringde jag vårdcentralen, var tvungen att kolla att de pipande ljuden i lungorna var borta och att han inte minskat i vikt. Att sätta sig på akuten igen ville jag bara inte...



Enligt vårdcentralen är det bra att välja familjeläkare, men eftersom det inte står någonstans vad de olika läkarna har för område, typ barn elllr ungdom eller bara åldringar, så är det himla svår. Efter mitt besök på fredagen så vet jag 1 läkare jag inte kommer att välja!! Hon var stressad, höll på med flera patienter samtidigt och hon lyssnade inte på varför jag var där. Hon berättade samma sak som de gjort på akuten, att han varit sjuk.. men det visste jag redan. Jag ville mest bara kolla att han inte gått ner i vikt och att lungorna lät bra. Jodå, han var frisk som en nötkärna.. "se, han ler ju"..
Just ögonblicket hon sa detta hade han nästan hostat upp allt slem genom näsan.. men men.. proverna visade bara bra resultat, så jag kunde inte säga mer.. bara till att gå.
Och ja.. hur väger de mindre barn på en vårdcentral?? Jo, inte använder de den lilla vanliga vågen för barn, utan de använde en vanlig våg där jag och Melvin först fick väga oss och sen vägdes enbart jag.. med skor och kläder på!!!
Så hans vikt hade ju inte minskat alls.. det visade ju vågen!



Fredags kväll innan nattning bytte jag blöja och fick se att "blod" i urinen! Pallar inte, bara mer och mer hela tiden! Ringde sjukvårdsupplysningen och de sa att inom 12 timmar ska ni söka vård.. okey. Vi beslöt oss för att inte åka in till akuten en fredag kl 23, för ingen av oss hade sovit och där hade vi fått stanna hela natten/morgonen! På morgonkvisten var det blöja nr 3 med blod i urinen så vi packade skötväskan och körde till akuten. Tack och lov var det ingen väntetid!!!

Prover togs och han fick en liten påse att kissa i, helst så fort som möjligt. Lite svårt med tanke på att han knappt ätit ngt på en vecka, vart skulle den vätskan komma ifrån? Vi fick förbereda mat och vatten för att tvinga i honom.. det enda sättet. Men innan operation "Melvin ska äta" skulle han vägas, och så klart hade han minskat 100 gr / dag. Vi påtalade detta och de insåg problemet och det blev fart. Medans han fick andas in lite medicin satt jag och svor mig blå över läkaren på vårdcentralen!! Blir så förbannad att de inte lyssnar på vad man säger, och jag blir ännu mer förbannad på att de inte har arbetsmaterial som passar de allra minsta. Jag får ju inte gå till BVC med en sjuk son .. så vårdcentralen är ju det enda stället för en sådan sak OM jag inte vill sätta mig på akuten .. igen..
Och hans lungor lät inte alls bra, hon t.om ökade hans dos av medicinering för att det skulle vara lättare för honom att andast... gah!!!

Idag ska vi till BVC och få vaccinationssprutan, och jag ska fråga dem VART jag ska vända mig nästa gång. Ska faktiskt även kolla om de vet vilken läkare som kan vad, för jag vill ha en som även kan ngt om barnsjukdomar.
 
Gaaahh.. det blev ett inlägg med bara gnäll.. im so sorry... inte alltid solskenshistorier .. =)
OCh nä, det var inte blod i urinen utan kristaller eftersom hans urin var så koncentrerat.. =(

Ny lek.. =)

.. sålänge han jollrar kan man hitta på mycket ...

http://www.youtube.com/watch?v=P45o6m2o-VE

Melvins 3 månaders dag på akuten

Igår blev Melvin 3 månader och den firades på barnakuten. I över 1 vecka har Melvin strulat med maten och i söndags började han rossla och hosta. Att äta blev inte bättre utan tvärtom, han åt sämre och sämre. Till sist fick vi blanda ut ersättningen med vatten för att få honom att äta. Måndags morgon hostade han så mycket att slem lossnade och han hade svårt att andas så det blev direkt in på akuten. Efter 5 timmar och 2 recept senare kom vi hem och medicineringen började. Hans luftvägar vidgades men han åt inte bättre för det utan somnade i vår famn hela tiden. När morgonen kom fick vi enbart i honon lite grann innan han helt slut somnade igen. Då blev det akuten igen, han blev bara mer och mer slö och vi fick inte i honom någon näring.


.. sover en stund på pappa med snuttefilten i handen ...

Ny läkare, nya prover och fler inhalationer. Melvin charmade de vita rockarna med sitt leende och pratglada joller så de tvivlade på att han ens var sjuk. Hans päron fick gång på gång övertyga dem om att Melvin är så, han pratar och jollrar åt alla och allt. Till sist förstod de nog att han bara var en glad gosse .. vår lilla charmör... =)
Inte ens ett stick i fingret fick honom att ändra min, han log så fint mot systern i den vita rocken och när han fick sitt leende besvarat började han jollra. Tiden mellan undersökningarna tog tid och även Melvin blev trött så han passade på att somna på ngn av oss. Den tiden han inte sov låg han på britsen och cyklade med benen så pappret såg ut som ett enda stort dragspel.. =) Han håller igång till sista energidroppen runnit ut...

 

Idag är det bättre men han är riktigt gnällig. Tröttheten och hungern har nog kommit ifatt honom, så hans dag har endast varit mat, sova och byte av blöja. Får hoppas att han är piggare imorgon, vi saknar hans skratt ...

Får hoppa dagen han fyller 4 månader blir lite roligare...

Imorgon ska vi hälsa på Maja..

En av Melvins flickvänner .. *fniss*.. ligger fortfarande på sjukhuset. Hennes hjärta fungerar inte helt så nu är hon uppskriven på väntelista för ett nytt! Ska bli kul att träffa henne igen. Var där förra söndagen och jag njöt av att se den lilla godingen prata och jollra i babygymmet. Tyvärr kunde inte Melvin följa med eftersom han hade feber men imorgon e det dags..*längtar*


.. lilla underbara Maja ...

Det är även första dagen vi känner på hur det är att ha en utflykt med fasta tider för lillkillen. Ska bli en utmaning, men någon gång är ju den första.. varför inte imorgon.. =)
Kuren vi börjat med är väldigt enkel och jag kan inte förstå varför BVC inte berättar om denna. Istället pratar de om den skrämmande 5 minuters metoden när denna finns..
Barn har en överlevnadsångest som de måste komma över. Deras rädsla är att bli övergiven eller svälta ihjäl och då är det vår skyldighet som förälder att se till att den ångesten aldrig kommer och det gör man bla genom fasta tider för att sova och äta. Så för att vinna spelet ger man sin liten mat, mat och mera mat för att sen leka dem trött. Till sist ber de om att få sova och när klockan är sovtid somnar de snabbt.

Vi ändrade därför Melvins vanor. Istället för att sova direkt efter mat så fick han leka och stimma med mamma och pappa i ca 1,5 timme för att sedan somna. Början var inte lätt, han undrade ju förståss vad helvete vi höll på med. Att bara lämna honom i vagnen med lite skak och sen bara lämnade vi honom där!!?? Skrika gjorde han men med rätt teknik med vagnen så fick man honom lugn på några få minuter... sen var det gnäll och klagan från det lilla livet, men vi svarade enbart med lite skak i vagnen så han visste att vi var på plats och jagade bort alla vargar som kom. Han somnade, tog ca 10 min..
Idag somnar han själv, liiite frågor har han men knappt några arga skrik. Nappen och gosefilten på plats och helst en Mozart skiva i bakgrunden så slappnar han av...

Imorgonkväll ska vi ändra rutinerna igen.. Nu sover han sammanlagt 16 timmar/dygn.. nu ska vi gå ner till 15,5 OCH ta bort den ena nattmålet. Så nu e det nya tag som gäller, ny attityd och bestämdhet! Lyckas vi kommer han sova från 19:30 till 04 då JAG väcker honom för mat.. =)

Vad tror ni, kommer vi lyckas?? ! I HOPE SO!!!

Metoden är skriven av en 9 barnsmamma, Anna Wahlgren. Önskar att jag hört om denna kuren tidigare för då hade vi inte haft denna jobbiga period med vår lilla son...

Nu ska jag sova, han ska väckas kl 04.. så jag bör lägga mig för att få liiite sömn iallafall..
Kram på er...

Sniffar bebislukt om kvällarna..

Hur mysigt är det inte att ha en mysig OCH lugn son i famnen om kvällarna. Han sitter intill mig så jag kan andas in hans bebislukt och mellan sina händer har han sin snuttefilt han fått av tant Cecilia. Nappen i munnen och ett lugn över ungen så somnar han av sig själv. Otroligt, detta skulle aldrig hända för 20 dagar sedan!


.. vilken mysig liten björn..*sagel, sagel*

En kur som fungerar med vissa återfall, men de är inte stora och inte många. Han gillar för det mesta att somna själv men det blir bara bättre och bättre. I like!! Det är så skönt att få njuta av en go och glad kille istället för den övertrötta och arga son som vi en gång i tiden hade. ( visst blir han fortfarande arg, men inte som innan )
Hoppas nu detta håller i sig, för Melvins skull iallafall. Vi ser hur bra han mår och att han trivs med att gå och lägga sig....


.. viftar jag tillräckligt snabbt kanske min arm förlängs och jag når dem!!

På onsdag är det dags för vaccination av lillkillen. Vill inte, har hört hur förtvivlat ont det gör på de små. Men man måste så det är bara till att vara beredd på att det kan bli mycket tröstande.. och mycket sniffande av bebislukt...

Nu ska jag till Lund, Melvin är ute på promenad med papsen. Dock sover lillkillen, men aldrig fel med frisk luft.. =)

Kram fr oss..