.. vän, sambo, mamma och matte ..

Jag kan inte komma till ro och gå vidare just nu, det känns jättejobbigt. Väntar på att Anna-Karin ska ringa och berätta att kremeringen är över och jag kan hämta stoftet. Tror att jag först då kommer börja bearbeta sorgen ordentligt efter Skrållan. Nu känns det bara... tomt.. tomt på något sätt.

En sak jag nu kan bärja se fram emot är resan vi bokat. Har inte tänkt på den så mycket eftersom jag egentligen lovat mig själv att INTE resa så länge Skrållan var i livet. För skulle ngt hända henne när jag är borta skulle jag aldrig förlåta mig själv. Hon är gammal och jag kan faktiskt vänta ngt år att resa, jag menar... Men nu behöver jag inte tänka på det längre, utan nu kan jag istället njuta lite av att vi snart är bland sol och värme...

Lyssnar lite på Spotify, sist var när jag och lollisen mös den sista veckan. Men tanten tittade surt på mig, så jag stängde den igen.. hon var en bestämd dam som skulle ha det lugnt och tyst omkring sig..=) Suck.. jag älskar denna katten så fruktansvärt mycket, har verkligen förlorat min bästa vän ...

Nu är Melvin hos mormor så dags för mig att ta tag i sakerna här hemma innan det är dags att bege mig iväg...