Ytterligare en dag har gått...

Känns inte riktigt som om jag tagit det till mig att Lollan är borta. För mig känns det lite som om hon är hos veterinären och snart ska komma hem igen. När det väl faller ner så blir jag störtledsen, tårarna rinner obehindrat och det är bara till att låta dem komma. Efter en stund är jag där igen, hon är bara borta tillfälligt.
Kommer bli definitivt när jag hämtat hennes aska hos Anna-Karin för att sedan begrava henne själv. Då kommer det nog bli lättare att förstå att hon verkligen är borta. 



   

Rudolf har tagit det riktigt hårt, han är inte sig själv. Vi kan hitta honom när han kallar på henne, bara sitter där och lixom väntar på att hon ska komma. Tror att de två följde varann rätt bra, de var ett bra team tillsammans... =(
 

På tal om Rudolf.. jag ska gå och hämta honom, han bara försvann efter frukosten.. det brukar han aldrig göra.. =(


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback