Vill inte ha fler dagar som denna.
Igår ringde jag veterinären för att boka en ny tid till Skrållan, min gamla dam har börjat andas väldigt tungt. Hon är väldigt pigg annars, äter jättebra och har även slagits med sina brödrar. Men hennes andning är inte vad den brukar, jag vet.. jag känner min katt!
Fick tid på fredag och jag tog den, men imorse ringde jag tillbaka och bokade om den till idag. Jag vill att de skulle undersöka henne idag, helst NU NU NU!! Och jag fick en tid kl 14, jag och Skrållan var på plats redan 15 minuter innan.
.. jag & Lollisen på väg till veterinären...
Veterinären vi haft tidigare undersökte henne även idag och det blev även ultraljud på hjärta och lungor. Efter mycket letande såg vi lite vätska i lungorna som har bildats efter sista droppet. Men det kan bli så när en katt varit så uttorkad som min gamla dam hann bli. Så nu går hon på vätskedrivande medicin.. och jag HOPPAS att detta kommer hjälpa. Håll era tummar för att det blir bra! Som veterinären sa.. "en sådan fin och frisk katt är det inte dags för än att hon ska somna in". Och så är det... hon verkar inte sjuk, hon är stark och pigg...
Men visst, mina tankar snurrar runt och återkommer till samma sak hela tiden, att det en dag är dags att ta beslutet. Men inte än, hon har varken ont eller lider... hade hon gjort det så hade jag inte tvekat. Hon ska aldrig få lida!
Under hela timmen vi var hos veterinären gick hon runt på golvet, hoppade upp på stolar och utforskade vartenda vrå som fanns. Inte en chans att hon skulle vara stilla, där fanns ju så mycket kul! Till sist fick dock även hon nog, då skulle hon hem. Hon satte sig vid dörren och glodde upp mot dörrhantaget, sedan på mig för att åter igen rikta blicken mot dörrhantaget. Jag kunde riktigt höra hennes tankar.. " Nå Matte, öppna den förbannade dörren så vi kan gå". Det är då jag känner igen henne, det är min dam det .. !!
"Vad tar sådan tid, öppna dörren!!"
Nu ligger hon bredvid mig. och jag kan inte låta henne vara. Jag trycker ner näsan i hennes päls hela tiden, luktar på henne och bara njuter. Hon luktar så gott, jag kan inte slita mig. Hon fnyser till och ögonen blir svarta. Okey... jag låter henne vara, för några minuter, sen är det dags för att sniffa Skrållan igen.. och igen.. och igen! Får inte nog!
Vet att hon inte kommer vara hos mig länge till, och det gör så ont! Kan nog aldrig beskriva den smärtan jag känner när jag tänker på det, finns inte i ord eller handling! Jag fasar för den dagen det är verklighet, hur kommer jag kunna gå vidare? Hur kommer jag klara att komma hem efter en runda på stan utan att hon möter mig? Det finns bara inte, nä.. jag kan aldrig föreställa mig denna smärta!
Usch.. måste skaka av mig alla dessa tankar för annars kommer jag inte fungera som människa. Nu är det iallafall läggdags, ska släcka ner och ta med mig Skrållan in i sovrummet...
Natti ..
Fick tid på fredag och jag tog den, men imorse ringde jag tillbaka och bokade om den till idag. Jag vill att de skulle undersöka henne idag, helst NU NU NU!! Och jag fick en tid kl 14, jag och Skrållan var på plats redan 15 minuter innan.
.. jag & Lollisen på väg till veterinären...
Veterinären vi haft tidigare undersökte henne även idag och det blev även ultraljud på hjärta och lungor. Efter mycket letande såg vi lite vätska i lungorna som har bildats efter sista droppet. Men det kan bli så när en katt varit så uttorkad som min gamla dam hann bli. Så nu går hon på vätskedrivande medicin.. och jag HOPPAS att detta kommer hjälpa. Håll era tummar för att det blir bra! Som veterinären sa.. "en sådan fin och frisk katt är det inte dags för än att hon ska somna in". Och så är det... hon verkar inte sjuk, hon är stark och pigg...
Men visst, mina tankar snurrar runt och återkommer till samma sak hela tiden, att det en dag är dags att ta beslutet. Men inte än, hon har varken ont eller lider... hade hon gjort det så hade jag inte tvekat. Hon ska aldrig få lida!
Under hela timmen vi var hos veterinären gick hon runt på golvet, hoppade upp på stolar och utforskade vartenda vrå som fanns. Inte en chans att hon skulle vara stilla, där fanns ju så mycket kul! Till sist fick dock även hon nog, då skulle hon hem. Hon satte sig vid dörren och glodde upp mot dörrhantaget, sedan på mig för att åter igen rikta blicken mot dörrhantaget. Jag kunde riktigt höra hennes tankar.. " Nå Matte, öppna den förbannade dörren så vi kan gå". Det är då jag känner igen henne, det är min dam det .. !!
"Vad tar sådan tid, öppna dörren!!"
Nu ligger hon bredvid mig. och jag kan inte låta henne vara. Jag trycker ner näsan i hennes päls hela tiden, luktar på henne och bara njuter. Hon luktar så gott, jag kan inte slita mig. Hon fnyser till och ögonen blir svarta. Okey... jag låter henne vara, för några minuter, sen är det dags för att sniffa Skrållan igen.. och igen.. och igen! Får inte nog!
Vet att hon inte kommer vara hos mig länge till, och det gör så ont! Kan nog aldrig beskriva den smärtan jag känner när jag tänker på det, finns inte i ord eller handling! Jag fasar för den dagen det är verklighet, hur kommer jag kunna gå vidare? Hur kommer jag klara att komma hem efter en runda på stan utan att hon möter mig? Det finns bara inte, nä.. jag kan aldrig föreställa mig denna smärta!
Usch.. måste skaka av mig alla dessa tankar för annars kommer jag inte fungera som människa. Nu är det iallafall läggdags, ska släcka ner och ta med mig Skrållan in i sovrummet...
Natti ..
Kommentarer
Trackback