.. vän, sambo, mamma och matte ..

Min älskade bror lämnade oss igår för 14 år sedan i cancer. En fruktansvärd sjukdom som tar så många liv, alltför många liv. Han blev enbart 28 år.



Jag minnst den dagen fortfarande i minsta detalj. Det var jag som körde honom och flickvännen Mia till Lund, och när vi kom fram ville han ge mig några tjugor för bensin men jag ville inte ta emot dem. Lika envis som alla oss andra i släkten gav han sig inte utan la dem på sätet, log som bara Peter kunde göra och gav mig en lång kram. Idag är jag tacksam för att han la pengarna där, det är ett av mina enda minnen från honom och jag har dem kvar. De ligger i min lilla "minneslåda" med saker från min bror, alla brev jag fått från hans tid i fängelset och tidningar. Jag är en sådan som vill ha minnen, jag samlar på minnen som betyder något och mycket för mig. Jag kan titta på dem flera gånger, även fotografier, och bara sitta och tänka på situationen just då. Detta var ett sådant minne, ett minne från dagen då jag pratade med min bror för sista gången. Det visste jag inte då ...



Samtalet kom på kvällen, minns att jag satt vid datorn och gick in i sovrummet och svarade. Vi hade en sådan vit gammal telefon med snurrplatta på. Jag skulle ha jobbat den natten men dåvarande sambo fick ringa och berätta situationen. Mamma åkte till Lund och jag var som ett vakum i sovrummet. Minns inte så mycket mer av den dagen eller natten, förutom att jag gång på gång intalade mig att det var fel. Han hade ju faktiskt varit väldigt pigg under hela dagen.

Att få se honom en sista gång på sjukhuset var jobbigt men jag behövde det, ångrar inte att jag följde med. Jobbiga för mig är att han ligger begravd i Hultsfred och jag har inte den möjligheten att åka dit så ofta, utan det blir mer och mer en minneslund jag besöker. Sätter ljus och tar med mig ett foto och stannar där en stund. Det är mitt sätt att bearbeta detta, mitt sätt att "prata" med Peter.



Igår hade jag inte den möjligheten. var hemma väldigt sent på kvällen och fruktansvärt trött. Efter att barnen somnat var det min tur att släcka mina blå. Jag var så trött. Jag ska åka förbi minneslunden idag istället, det får bli en dag försent men jag tror han förlåter mig.. =)

Ta hand om er.

Kram