Ärligt alltså..
Nu ska jag bara ge katterna mat, fixa deras lådor och sen tror jag att det är dags för mig att nanna lite...
Lång dag imorgon.. men lovar skriva ngt litet iallafall..=)
Natti..
Min nya modell...
Min prinsessa..
Igår var en speciell dag..
Min älskade bror lämnade oss igår för 14 år sedan i cancer. En fruktansvärd sjukdom som tar så många liv, alltför många liv. Han blev enbart 28 år. 
Jag minnst den dagen fortfarande i minsta detalj. Det var jag som körde honom och flickvännen Mia till Lund, och när vi kom fram ville han ge mig några tjugor för bensin men jag ville inte ta emot dem. Lika envis som alla oss andra i släkten gav han sig inte utan la dem på sätet, log som bara Peter kunde göra och gav mig en lång kram. Idag är jag tacksam för att han la pengarna där, det är ett av mina enda minnen från honom och jag har dem kvar. De ligger i min lilla "minneslåda" med saker från min bror, alla brev jag fått från hans tid i fängelset och tidningar. Jag är en sådan som vill ha minnen, jag samlar på minnen som betyder något och mycket för mig. Jag kan titta på dem flera gånger, även fotografier, och bara sitta och tänka på situationen just då. Detta var ett sådant minne, ett minne från dagen då jag pratade med min bror för sista gången. Det visste jag inte då ...
Samtalet kom på kvällen, minns att jag satt vid datorn och gick in i sovrummet och svarade. Vi hade en sådan vit gammal telefon med snurrplatta på. Jag skulle ha jobbat den natten men dåvarande sambo fick ringa och berätta situationen. Mamma åkte till Lund och jag var som ett vakum i sovrummet. Minns inte så mycket mer av den dagen eller natten, förutom att jag gång på gång intalade mig att det var fel. Han hade ju faktiskt varit väldigt pigg under hela dagen.
Att få se honom en sista gång på sjukhuset var jobbigt men jag behövde det, ångrar inte att jag följde med. Jobbiga för mig är att han ligger begravd i Hultsfred och jag har inte den möjligheten att åka dit så ofta, utan det blir mer och mer en minneslund jag besöker. Sätter ljus och tar med mig ett foto och stannar där en stund. Det är mitt sätt att bearbeta detta, mitt sätt att "prata" med Peter. 
Igår hade jag inte den möjligheten. var hemma väldigt sent på kvällen och fruktansvärt trött. Efter att barnen somnat var det min tur att släcka mina blå. Jag var så trött. Jag ska åka förbi minneslunden idag istället, det får bli en dag försent men jag tror han förlåter mig.. =)
Ta hand om er.
Kram
Behöver skrika ut en del saker...
Igår kom han hem till ett tillfälligt stödhem då nuvarande skulle resa bort och hon ringde mig direkt. Han var fruktansvärt sjuk, svag och andades med munnen, alltså ordentligt sjuk. Eftersom jag inte kunde ta mig in till Malmö körde Lotta dit och kollade på honom, och de båda tog beslutet att köra honom till djursjukhuset. Veterinären såg att han hade inte långt kvar, och när de väl gav honom sprutan så tog det inte många sekunder.
Hela natten har jag vänt och vridigt på mig, tänkt och funderat på hur någon kan låta en katt bli så sjuk. Jag förstår det inte, blev hon hemmablind? Om man inte ser att djuret blir bättre, varför hör man då inte av sig till oss eller tar honom till veterinär själv? Jag förstår det inte!
Mina tankar är hos honom .. lilla Nalle.. och önskar att han inte har lidit alls den senaste tiden. Det gör mig olycklig, jag får inte gå runt och tänka på det. Men ingen vet, så jag ska inte spekulera i det.
Jag ska ringa stödhemmet idag, eller jag ska nog skriva FD stödhemmet, så fort jag kommer hem. KOmmer inte kunna ringa under dagen, kan inte sitta i lugn och ro och ptata just nu. Men fler katter kommer hon inte vara stödhem för, inte i vår förening ...
R.I.P Nalle